Utställningen avklarad i franska Giverny – en mycket pittoresk liten by omgiven av undersköna bergssluttningar och full av konstälskande tanter av bägge könen.
Så här såg det ut på Galerie 60 där jag ställde ut:
Mina två grejer syns här i undre bilden längst till vänster. Ut överst och In under.
Skrivarmånaden är sedan länge över (det blev 76 sidor till slut). Och nu är det redan maj, dagen innan avfärd mot franska Giverny, där jag ställer ut två nya målningar för Monet-vurmande turister och andra.
(Eller så ses vi här, med orimligt långa mellanrum.)
Som för att få förankra mig lite i utanföret:
I mars, just nu, är jag ledig igen. Romanprojektet ska ha sitt.
Jag skrev ett första utkast när jag på samma sätt var ledig i höstas. Nu jobbar jag med en mer strukturerad version. Jag jobbar också på Ritornos image som författarcafé.
Deras egentligen goda kaffe har efter ett svårräkneligt antal koppar börjat smaka som magmedicin (eller motsatsen). Men det hör till rutinen. En ganska enahanda och eremitisk rutin.
Promenaderna till och från Ritorno varvas med träning, läsning och kvalitativ sömn. Det är allt och det är inte mycket. Å andra sidan var det väl just det jag önskade mig, så då vore det skam att klaga.
Så här drygt halvvägs in i det hela har jag bortåt 50 sidor skrivna och hur man än räknar är det 50 sidor bättre än ingenting alls. I dag blir det några till.
Och så rullar livet vidare.
Kom med posten från Frankrike i dag:
Karl-Jonas Winqvist är ju musiker till vardags och rycker titt som tätt även ut som programledare för P2:s Kalejdoskop.
I december tog han sig emellertid för att ställa ut en samling naivistiska målningar på biografen Grand. Jag fastnade för den här synnerligen ambivalenta voodoo-snubben, vars pistolgest väl mest får handen att se ut som en trumpen, svart kanin.
Den skulle göra sig i mitt nya kök, tänkte jag och undrade vad han ville ha för den.
Det hela utvecklade sig till en trevlig byteshandel. Han uppmanade mig att teckna en egen bild som gärna fick vara inspirerad av dödsfirandet i Mexico.
Sagt och gjort. Jag passade dock på att väva in lite mer personliga funderingar kring liv och död i bilden också. Som den där envisa tron på skrivandet som ett sätt att besvärja förgängligheten, att det liksom ska gå att kliva ur kedjan av kvinnor som föder gränsle över gravar, och fly in i ett annat, mera tidlöst tillstånd…
Koplett oförmögen att bli klok på om jag ville nappa på erbjudandet att delta i en stafettutställning i Giverny (där Claude Monet levde och verkade), sköt jag på beslutet till i morgon, och sedan i morgon igen, så många gånger i följd att den enda vecka som till slut återstod var midsommarveckan och då kan jag av olika anledningar omöjligt vara med.
På samma gång lättad och besviken böjde jag mig sålunda för insikten att ödet (som jag inte tror på) hade tagit beslutet åt mig och jag var redo att gå vidare med livet.
Så ringde samordnaren för de svenska utställarna och sa att om jag ville kunde jag ställa ut den tredje veckan i maj istället. Jag valde snabbt att ta det som ett tecken (som jag inte tror på) och har nu plötsligt haft mycket bråttom att få alla ansökningshandlingar klara i tid.
Bland annat har jag varit tvungen att slå fast storlek, pris och inte minst namn på två verk som jag ännu inte målat och inte heller vet vad de ska föreställa. Jag övervägde först att ta två redan befintliga målningar, men det skulle kännas lite som fusk och det är alltid roligare med något nytt, något för ändamålet avsett.
Så för att inte begränsa mig till någon alltför konkret titel, men ändå leka lite med idéerna kring impressionism/expressionism och även låta målningarna tala med varandra på något vis registrerade jag mig efter några minuters dyrbar betänketid helt sonika för två kvadrater om vardera 65 x 65 cm med de minimalistiska syskontitlarna In och Ut.
Hur de sen kommer att se ut återstår att se (tidsnöden är förhoppningsvis uppfinningarnas moder). Men nu är det i alla fall bestämt. Det våras för den franska landsbygden!
***
Förra veckan visade TV2 förresten en dokumentär om Claude Monet, hans fru och deras trädgård i Giverny. Passa på att se den så länge programmet finns på Play, och den här länken fungerar.
Målningen, som jag tror ska heta Fyra fåglar, skulle ha varit klar före nyår, trodde jag. Jag hade visst glömt bort att mellandagarna fram till trettonhelgen är en av de allra mest jobbintensiva perioden under biografåret. Och med betydligt mindre tid än beräknat för eget arbete, var det först i går jag till slut färdig.
För att skapa någon reda i tidsbristpaniken har jag följaktligen också fått flytta fram det symboliska nyåret till i dag. Städar och skapar luft åt nya tankar, tar ett djupt andetag och ser med ett öga bakåt, ett framåt (och ett inåt) för att grunda mig och ta sats.
Konstaterar att förra året ändå var rätt händelserikt. Förutom saker av mer privat natur, deltog jag i flera utställningar, varav en i Haparanda, och sålde sammanlagt fler målningar än jag hann måla (även om summan i sig inte är så imponerande). Jag var tjänstledig i två månader och skrev första utkastet till en bok. Jag illustrerade ett bokomslag och brottades sedan med en app (som väl snart borde vara klar?). Och så flyttade jag till Sibirien.
Framöver vankas sedemera nya ting. Närmast (och då menar jag mer eller mindre exakt nu) måste jag besluta mig för om jag vill ställa ut ett par saker i Giverny i sommar. Det var där Monet målade alla sina näckrosor. Det lär kosta mer än det smakar men jag kanske kan se det som en semester?
Samtidigt är jag i färd med att röja upp bland jobbpassen för att på nytt kunna vara ledig i åtminstone en månad och skriva. I mars närmare bestämt.
Och så måste jag klippa mig.
Men först och främst: Gott nytt år alle man! Nu drar vi mössan över öronen och kör så det ryker!
