Ur spår

Vandringsleden söder om centrum visade sig till min besvikelse vara ett motionsspår genom ett naturreservat som inte ens kändes särskilt reserverat.

Pliktskyldigt traskade jag ändå runt under elljusledningarna ett tag, svängde söderut mot vattnet och stod tyst en liten stund i strandklucket där Bottenviken stötte mot land medan hela Östersjön alltså låg utsträckt framför mig som ett silverblankt släp mellan kobbarna, bort i en bländvit punkt i söder.

På återvägen följde jag en impuls och vek av mot det som enligt turistkartan skulle vara ett nylagt skidspår. Äntligen började det likna natur. Men det som inledningsvis varit en trevlig träspång genom grönskan och sedan en knappt antydd stig över ett glesbevuxet fält förvandlades till ett vattenfyllt dike ungefär samtidigt som något som kanske var en spov flög upp från en tuva och gick till skränande attack för att skydda sitt bo. Eftersom jag inte ville störa mer än nödvändigt ökade jag på stegen och sprang snart än hit än dit medan fågeln gjorde sina utfall och snart insåg jag att jag var helt omringad av vattendjupa sänkor täckta av torkade grenar i ett trassligt plockepinn över tuvorna.

Tanken på att vända om nu föreföll ändå för neslig och även om jag redan hade vatten i strumporna beräknade jag att jag borde vara nätt nog för att inte trampa igenom och förlora en sko. Ju längre framåt jag emellertid krånglade mig desto värre blev underlaget och min enda lösning blev till slut att ta sikte på en villaträdgård vid sidan om fältet till vänster.

Ett koltbarn stod på gräsmattan och pillade sig förskrämt i naveln medan han iakttog den sönderrivna stockholmaren som fäktade sig fram genom nässelsnåret i tomtens bortersta hörn, till hälften svärande till hälften skrattande åt sig själv som en galning. När jag väl tagit mig upp var barnet borta, så jag ropade istället ett undergivet Hej och Förlåt till mannen som satt en bit bort och skruvade på ett gungställ. Men han valde att ignorera mig fullständigt.

Nu är jag tillbaka på hotellet, har tvättat blodet från benen och insekter jag aldrig sett förr har kravlat sig ut ur mitt hår. Så vad ska jag göra nu? Gå till Finland och köpa lakrits?

Annonser
Det här inlägget postades i Naturen, Platserna. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s