Ännu ett vilsekommet instrument i samlingen

Jag fick en elektrisk orgel av en kollega härom dagen. En stor plastig Bontempi 9. Den är galen. Den låter som en enorm melodica på ben. Jag har ju alltid velat äga ett piano. När jag spretar med fingrarna uppnår de en vingbredd mellan tum-och lillfingertopp på minst 21,5 cm. (Ja, jag mätte det just.) Men det är ju inte storleken som räknas, har jag hört, och min kärlek till tangentinstrument (liksom till alla slags andra) är fortfarande sorgligt obesvarad.

Likväl: Jag tänkte jag kunde leka med det här åbäket några av de där gångerna då jag får för mig att det djupt i min kropp bor en oförlöst musikant.

En gitarr har jag redan. Och en lergök. Snart är det bara den musikaliska fallenheten som saknas.

Annonser
Det här inlägget postades i Musiken. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s