Utkast eller uppkast? Fiktionens eget inifrån och ut

Efter fyra veckors tjänstledighet: Ett första utkast till romanen färdigt! Tjohej och hurra!

Nu består detta utkast visserligen inte av något annat än 80 handskrivna, mycket röriga och förmodligen oläsliga sidor. Det är inte ens en tydlig stomme, inget stadigt skelett till den slutgiltiga berättelsen, utan något betydligt mer böjligt och konturlöst, något ganska nyckfullt och kringelkrokigt, som en… tarm.

I övertygelsen att det viktigaste i detta läge bara är att få ner en första version på papper, har jag i nonchalant galopp helt enkelt störtat mig genom vart och ett av de 15 kapitlen. Resultatet är ett hopkok av ryckvisa dialoger, otåliga tidshopp, plötsliga beskrivningar i minutiös detalj och en mängd otyglade infall, allt varvat med långa, nyktra avvikelser som egentligen är litterära analyser av det som senare ska bli den konkreta handlingen.

Visserligen, alltså, inget mer än så.

Men det som finns är i alla fall något som på sitt eget sätt tar allting från en början till ett slut, och som jag nu kan börja att bygga upp den stadigare berättelsen omkring, ge den armar och ben och så vidare. En tarm att pressa in tankenäring i, kan vi väl säga.

Man får då bara hoppas att det som kommer ut i slutändan av den där tarmen inte bara är… eh… ja, skit.

Annonser
Det här inlägget postades i Det otyglade, Texterna. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s