Yrket som försvann

I ett förlupet mejl från SF:s ledning kan man läsa att om mindre än ett år kommer alla kedjans biografer att vara digitaliserade fullt ut. Det gör det samtidigt möjligt att fjärrstyra projektionen centralt, på samma sätt som redan sker med reklamen.

Fritt citerat: ”Tjänsten maskinist/tekniker kommer inte längre att existera.”

Svenska bio, där jag är anställd, arbetar så vitt jag förstår utifrån en liknande tidsplan.

Mina närmsta chefer har varit snabba med att säga att vad beträffar Svenska bios arbetsscheman här i Stockholm så är de redan så tajta att några större nedskärningar i bemanningen inte är logistiskt möjliga. Hur filmen än visas måste ju någon stå i dörren och riva biljetter.

Jag är heller inte orolig för egen del. Trivs jag inte med mina framtida arbetsförhållanden säger jag upp mig. Det ska ändå göras förr eller senare. Både digitaliseringen och uppsägandet. Det är inte värre än så.

Krasst sett är det ju också bättre för miljön att frakta digitala filer än att frakta filmlådor om 20-30 kilo. Mer praktiskt också (man kan till exempel spola filmen bakåt, stanna och börja från början). Bilden blir dessutom löjligt mycket klarare och skuttar inte upp och ner som den ofta gör när den hackar fram genom en gammal projektor. Och man skulle rent av kunna se något ganska spännande i detta att i realtid få vara med om en så stor omställning i biobranschen.

Men jag är nostalgisk. Och jag är nostalgisk redan innan det som ska saknas helt hunnit bli historia.

I dagarna står jag på Stockholms filmfestival och spolar upp en eller annan 35 milimeterskopia. Men de flesta filmer visas redan i olika digitala format med tråkiga namn: Digibeta, TVIX, HDCAM, DVD, DCP (både 2D och 3D)… Och redan om ett år kan festivalen vara helt fri från gamla hederliga filmrullar, sådana som man får stånka uppför trappor, klippa av och tejpa ihop och akta sig för att repa.

(Det är ju så där fint och miserabelt som i Cinema Paradiso det ska vara att vara biografmaskinist!)

Så jag sörjer lite och tröstar mig själv, eftersom jag redan är påtagligt överbemannad, med att tälja flodgrisar ur träklossar på arbetstid.

Skulle någon chef läsa detta och tycka att det är skandal vill jag påpeka att egeninitierat terapiarbete är betydligt billigare än företagspsykologer. Och att jag under andra perioder av min anställning utan vidare har jobbat för två (för min hur som haver usla lön). Så jag skäms inte det minsta. Och inte flodgrisen heller, tror jag.

Annonser
Det här inlägget postades i Biograferna, Filmerna, Framtiden. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Yrket som försvann

  1. Annika skriver:

    Det är så många hantverk, så många kunskaper som går förlorade att man inte annat kan än att vara nostaligisk. I förra veckan besökte jag och barnen ett kinesiskt shoppingcenter i Johannesburg. Det var i.o.f.s kul, men ändå blev jag lite melakonisk över mänskligheten. Snabbt, billigt, massproducerat, förtvivlande dålig kvalitét. Jag föreställer mig en arkeolog i framtiden, säg 10.000 år från nu, som hittar spår av detta plastiga slit-och-släng skrot och börjar funderar över vad som hände med oss. Något slags förödande katastrof som gjorde att våra produktionsfärdigheter sjönk drastiskt…
    Så är det ju förstås inte med det digitala. Där förbättras som sagt kvalitén. Men ändå.

  2. Magnus skriver:

    HAHAHA @ flodgrisen och medföljande kommentar :D priceless..

    /Kova

  3. Tengil skriver:

    Aj aj. Jag som trodde det gick att få ett extrajobb på biograf. det är väl bara att glömma nu. det är kanske dags att sadla om, en gång för alla…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s