Annonser
-
Om MARIT FURN (bildklicka):
-
Min nya roman ABALONE, kommer ut i april 2019, på Albert Bonniers Förlag:
-
SKUGGAN, min debutroman, släpptes hösten 2016:
- Vill du se mina målningar och andra konstprojekt klicka på bilden nedan.
- Följ mig på Facebook och Instagram!
- Femte dansdagen i rad, tjolahopp.Gammal skiss som summerade läget, någon dag på 00-talet. Hej och hå. Så sparkar vi väl igång den här tisdagen också.Köp ett ex av min debutbok. (Köp femton!) Så hinner du läsa den innan nästa kommer ut, och är i så fall också helt i fas med åtminstone den pyttelilla del av all världens litteratur som består av just min produktion. En anledning så god som någon?
Arkiv
Kategorier
- Åsikterna
- Böckerna
- Bilderna
- Biograferna
- Bok nummer två
- Branschen
- Byrån
- Dansen
- Debutromanen
- Det otyglade
- Fantasin
- Föreställningarna
- Fictory
- Filmerna
- Framtiden
- Friheten
- Historien
- Konsten
- Minnena
- Missmodet
- Musiken
- Naturen
- Paris
- Platserna
- Psykologin
- Sambanden
- Skisserna
- Skulpturerna
- Strindberg
- Tavlorna
- Texterna
- Tiden
- Vanvettet
Läs som RSS
Annonser
För att inte bryta mönstret med fria bilder utan text – här kommer en kort kommentar om vad tavlan kanske handlar om:
Fyra fåglar alltså, som alla törnar mot samma punkt. Man kan tänka sig att det bara finns plats för en av dem där i mitten innan sammandrabbningen är över. Det kan också konstateras att fåglarna har olika grundförutsättningar, rent arvsmässigt, för att vinna eller ens komma helskinnade ur kampen. Detta hindrar dock inte den minsta av fåglarna från att i alla fall försöka, och dessutom med minst lika stor frenesi som någon av de andra, grannare. Och innan spelet är över vet vi heller inget säkert om utfallet. Möjligheten finns där, om än det ser skralt ut, och fortsätter finnas eftersom målningen för alltid kommer visa ögonblicket just innan striden äger rum.
Så är allt kanske en bild av hoppet, och om att trots allt orka slåss för sina drömmar. Och om man så vill – kanske rent av ett inlägg i klassdebatten.
Vilken av fåglarna som ligger mig själv närmast hjärtat tror jag väl inte att jag behöver säga.
Vilken fin tanke. Och fantastisk målning! Fåglarna ser så verkliga ut, snudd på fotografiska. Vad händer med den nu?
Vet du, när jag såg den sjuttonde bilden, innan jag läste din kommentar, tänkte jag på Columbus när han ”upptäckte” den nya världen/Sydamerika. Alltså det uppblåsta, pompösa sinnelaget hos europeiska kolonialister som upptäckte anrika, etablerade, färgstarka kulturer (papegojorna) och ändå trodde att de var smartare, vackare, mer civiliserade osv.
Tack för att vi fått följa med på den här resan. Ser fram emot fler ”Peter Dahl”.
Intressant! En annan person ville också, i ett tidigare skede, förlägga målningen till Dominikanska republiken ett antal hundra år tillbaka i tiden. Jag antar att det är den brun-beiga duken som för tankarna till gamla kartpapper eller liknande. Så får det gärna vara!
Och tack igen för alla snälla ord! Nu ska jag ha en skrivperiod, men förr eller senare åker ju staffliet fram igen. Då kanske det blir repris på proceduren.
Ping: Fem nya fåglar (1) – Uppspänd förväntan | Marit Furns blogg