Året

Just på årets yttersta rand – ett inlägg!

Eller snarare: en rituell sammanfattning.

Det bär liksom emot att börja på något nytt utan att först ha sorterat det gamla. Så här.

Och det var ett märkligt år, det som alltså just har varit. Så mycket skrivet blev det inte (även om jag i höstas i alla fall lyckades bli klar med ett andra utkast till mitt pågående projekt). Och inte mycket målat heller (bara en hyfsat bra och två på det hela taget mindre bra tavlor avklarade). Men i gengäld har en hel del annat hänt!

Exempelvis – två utställningsresor: En första i maj, till Claude Monets lilla by Giverny, där jag skuttade runt på bergsstigarna som en lycklig get medan min lilla mamma låg i medeltidsstugan vi hyrt och hade tråkigt. Sedan en till i september, till den estniska kurorten Pärnu, där jag också strosade runt en hel del på egen hand och fotograferade de historiskt överlappande, i olika grad förfallna kulturhistoriska kvarlämningarna.

Och däremellan också en intensiv vecka på havet, i juni, då jag i sällskap med en god vän seglade för första gången (i en ljusblå liten havsfidra) och under loppet av sju dagar, på sträckan Malmö till Marstrand, gick från darrande kyckling i gassande stiltje till råbarkad sjöbjörn i nattlig kuling och samtidigt hann lära mig laga mat i 45 graders lutning och klättra runt på en mängd regnsköna västkustholmar och peka ut istidslämningar för min måttligt intresserade vän.

Hemma har andra saker tagit min tid, lyckligtvis inte heller bara jobb. Våren ägnade jag en hel del åt yoga, vilket fortsatt även under hösten. Men det stora, nya är ändå att jag, äntligen, har börjat dansa! De senaste halvåret har jag hunnit med två nybörjarkurser i Lindy hop och det fortsätter snart i januari. Det är som att en stor del av mig äntligen hittat en plats i sinnevärlden att härja på, och jag hoppas och tror att jag i en eller annan form kommer fortsätta med detta så länge jag kan.

På glädjekontot finns andra saker också och då inte minst den handfull nya, nära vänner som jag fått det här året. För bara några månader sedan visste jag inte vilka de var. Nu kan jag inte tänka mig livet utan dem. Hå, jag blir nästan lite gråtmild när jag tänker på det.

På motsatta kontot: Vägglöss! Skaffa för guds skull inte sådana! De är ett renrasigt helsicke. Jag skulle kunna skriva en halv avhandling om den psykiska tortyr och allt det logistiskt meck som dessa små tidstjyvar ställer till med. Men jag nöjer mig med att ropa halleluja! för efter tre månader och fyra saneringar tror jag äntligen att de är döda! Och det i sig är skäl nog för att korka upp något bubbligt och fyra av en hel båtlast med fyrverkerier. Lycka är ett lusfritt hem! Detta sanningens ord ska jag baske mig brodera i korsstygn vid tillfälle och sätta upp på väggen.

Men nu ser jag först och främst framåt. Nästa år är enligt kinesernas räkenskaper Ormens år. Och ormens år är mitt år! Det kan ju inte bli något annat än fantastiskt! Och blir det inte det blir det något annat. Men på något sätt ordnar det sig nog!

Annonser
Det här inlägget postades i Framtiden, Minnena, Tavlorna, Texterna, Tiden. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Året

  1. Daniel skriver:

    Fint! :)

  2. Annika skriver:

    Hej där Marit, en fjärdedel av ormens år är avverkat och jag är nyfiken på hur det går; Några nya målningar, manus eller andra projekt? :-)

    • Marit skriver:

      Än så länge har det gud ske lov bara gått någon dryg månad av ormens år! Kinesiska nyåret är ju i februari. Men du har rätt – det är dags för en liten uppdatering! Skriver ett nytt inlägg nu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s