Fjärde gången gillt?

Daniel Kahneman tar upp fenomenet med optimister i sin bästsäljande (och mycket läsvärda) bok Tänka, snabbt och långsamt. Han säger att en optimists grundinställning får henne att helt bortse från statistisk sannolikhet då hon ger sig i kast med olika företag. Det spelar ingen roll att tre personer tidigare misslyckats med att exempelvis öppna ett vägmotell i den fastighet hon just tagit över. Trots att förutsättningarna fortfarande är de samma som för de andra är hon ändå säker på att lyckas, och hon tar ett stort lån och satsar allt hon äger på att försöka. När jag läste det var jag naturligtvis inte sen att dra en parallell till mitt eget romanskrivande.

Jag vet inte om det finns någon statistik över hur många romanmanus av ännu opublicerade författaraspiranter som på vinst och förlust skickas in till förlagen varje år. Jag vet heller inte hur stor procent av dessa manus (om det ens snarare rör sig om promille) som faktiskt blir antagna och ges ut. Men efter ett slarvigt överslag kan man nog ändå säga det rakt ut: Chansen är nedslående liten!

Av mina tre tidigare manus har sammanlagt noll procent antagits till publicering. Misslyckandet vid tidigare försök med andra ord: totalt och kapitalt. Och ändå! Ändå sitter jag nu här efter tre års ångest och slit med ännu ett färdigt romanmanus som jag står i begrepp att låta förlagen returnera! Jag har inte ens vett att känna mig krass och sansad. Tvärt om.

Det känns minst lika spännande nu som första gången då för 13-14 år sedan, när jag skickade iväg mitt första fullbordade försök till förlagen (ett mycket pretentiöst och tämligen ordblint allkonstverk, stilistiskt inspirerat av Drottningens juvelsmycke). Jag är lika full av tillförsikt nu som då jag några år efter den första refusen sände in min semibiografiska roman om en förvirrad ung kvinna i Kapstaden (först en och sedan två och sedan tre olika versioner) utan att få napp. Och jag är lika hoppfull som då jag 2010 (?) försökte hitta en förläggare till det som väl bäst kan beskrivas som en samling med fem absurdistiska noveller om inre skeenden (för den som undrar kan jag avslöja att det inte finns någon direkt marknad för sådana noveller).

Jag vägrar helt enkelt att ge mig!

För även om chansen är liten så går det inte att bortse från att den faktiskt existerar. Och hur många gånger både jag själv och andra än har misslyckats med just detta, så finns det också några enstaka varje år som trotsar statistiken och mer eller mindre av tur eller skicklighet lyckas slinka igenom maskorna i nätet och plötsligt befinner sig på andra sidan. Det skulle heller inte hänt om de gett upp i förtid eftersom de sett till statistiken och sedan vetat bättre.

I dag är första dagen på tjänstledigheten och för en stund är allting möjligt. I alla fall i optimistens målmedvetna huvud. Och för tillfället räcker det gott!

Annonser
Det här inlägget postades i Böckerna, Texterna. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s