Flit, feber och förfäran

Så vad jag jag gjort de senaste nio dagarna?

Haft feber. Feber och en rent bisarr muskelvärk som fått benen att kännas som två klumpar av pirrande sprängdeg. Det har känts som om skelettet velat förskjuta köttet omkring sig, samtidigt som varje fiber av köttet desperat försökt klänga sig kvar. En för mig helt ny variation på influensans välkända tema. Intressant men inte särskilt angenämt.

Men medan febern och värken hållit på med sitt så har jag själv ändå kunnat syssla med annat.

Jag har skrivit en barnbok som jag tillsammans med ett par lika nya bilder skickar runt för att samla in synpunkter på. Och medan jag väntar på svar har jag letat upp bläckfiskar på nätet till min kommande målning, skissat ihop ett motiv och till slut också rosslat mig iväg till konstnärshandeln för att köpa material. Allt enligt plan alltså.

Men ibland händer saker som tvingar en att tänkta på annat än det man tänkt tänka på. Naziattacker på fredliga demonstranter i Kärrtorp till exempel. Plötsligt bryter annat fram genom febern.

För att sortera de tankarna skrev jag i går också en lång, mörk och förmodligen helt oläslig text, som jag nu inte vet vad jag ska göra av. Jag behövde bara finna en plats att göra av min förtvivlan.

Allt glider i sär just nu. Och ju mer vi skriker Nej desto värre blir det. Det är så det känns. Och jag vet inte vad jag ska göra för att stoppa det.

Annonser
Det här inlägget postades i Missmodet, Tavlorna, Texterna, Vanvettet. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s