Februari

Några veckor senare är de 45 fynden från vikingatidens Birka avritade och bilderna levererade. Kanske återstår ännu någon justering enligt kundens önskemål. Men med lejonparten av jobbet i backspegeln kan jag ägna mig åt annat en stund. En ny duk står på staffliet som brukligt är. Och så funderar jag på texter igen.

Det har nu gått tillräckligt lång tid sedan jag skickade iväg romanen till förlag för att ljudet då posten anländer i brevlådan ska ge mig magknip och hjärtklappning. Det är nu den börjar – refuseringens tid. Romanen som stundtals förefaller mig genial då jag tänker på den, kommer vid förlagens avslag att krympa samman och förkolnas, som plast vid kontakt med en ljuslåga, och ge ifrån sig giftiga ångor som får mig att ifrågasätta meningen med allt. Det kommer göra ont.

Enda sättet att skydda sig blir då att ännu en gång se framåt, mot nästa text, nästa försök, nästa förhoppning. Att konstruera nya slott av plast för förlagen att förgöra. Att ännu en gång kasta sin själ in i käftarna på det blinda maskineri, som livnär sig på människors drömmar.

Annonser
Det här inlägget postades i Bilderna, Framtiden, Missmodet. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s