Bitterljuv försäljning

Gitarristen 70x70I dag seglade Gitarristen i väg till en ny ägare. Det högg till lite i hjärttrakten när jag packade in den och slog ett snöre om. För som alltid när en målning säljs är det en liten bit av mig själv som också försvinner.

Men vemodet lindras samtidigt av att den nye ägaren föreföll vara en sådan fin och bra person (han hittade till hemsidan via mitt tidigare blogginlägg om fördomar, vilket glädjande nog fick viss spridning förra veckan). Och då känns det också som om målningen är i trygga händer.

Dessutom är det intressant hur varje försäljning liksom skapar en öppning för nya målningar. När Gitarristen nu är borta uppstår liksom ett tomrum och för att fylla det känner jag mig genast manad att måla något annat i samma stil. Något med en pianist den här gången kanske. Ja varför inte?

Annonser
Det här inlägget postades i Tavlorna. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Bitterljuv försäljning

  1. Soma skriver:

    Hej Marit!
    Jag är tacksam att jag stötte på dig. Precis som för dig var det med en bitterljuv känsla jag gick hem med tavlan under armen, och precis som du så var det med en känsla av att ha köpt en del av någon annan människa. Kanske har vårt ekonomiska system gjort att vi inte längre är vana att se människan bakom varan eller tjänsten. Det är tydligt att samma känsla inte infinner sig på Konsum.
    Jag är säker på att du kommer att fylla tomrummet om inte annat så är du välkommen hem till oss för att titta på gitarristen.
    Hälsningar S.

  2. Ping: Nya färgtoner | Marit Furns blogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s