Meta 1

Att jobba med text är som att jobba med lera.

Först måste du få ihop en tillräcklig mängd, en massa av något som ser ut som något som kanske skulle kunna vara något om en bara har lite fantasi. Sen måste du gripa sig an klumpen från alla håll, lägga till och dra ifrån, pilla och släta ut. När du efter en massa timmar tror att du till slut faktiskt knådat ihop det man tänkt sig, kanske en häst, tittar du åt ett annat håll en stund och nynnar på en trevlig visa och när du sedan ser tillbaka igen upptäcker du att det inte alls är en häst, som du trodde, utan en gris, eller i bästa fall en åsna. Det kan tyckas nedslående men är helt och fullt i sin ordning. Det är så helt enkelt så det måste vara. Du samlar dig och fortsätter jobba och just när du trodde att du aldrig skulle bli klar är du plötligt klar. Nöjd ställer du det som nu faktiskt ser ut som en häst på en hylla och börjar ägna sig åt andra saker. Kanske är det på allvar också färdigt där. Det kan faktiskt hända. Men minst lika troligt är att det inte alls är färdigt. Efter flera månader kastar du en förflugen blick mot hyllan och det slår dig att hästen hade varit ännu finare om den haft lite längre ben och kortare svans och om huvudet varit böjt lite mer snett uppåt vänster. Du plockar ner skulpturen från hyllan igen men vid det här laget har leran redan hunnit torka. Att forma den på nytt tar emot, både i händerna och i själva leran. Du känner det rent fysiskt, eller varför inte metafysiskt, att hästens materia inte längre är en del av dig själv, underkastad din viljestyrka som en arm eller ett ben, utan i stället något frånskuret och eget som inte längre har med din kropp att göra. Det krävs dagar av tålmodig våtläggning och försiktig bearbetning för att klumpen åter ska bli rörlig utan att spricka och falla i bitar. Långsamt och lite i taget kommer dock processen åter igång, och tids nog sitter du där igen med en smörig och följsam massa mellan fingrarna, rusig inför insikten att vad som helst är möjligt. Åtminstone i teorin. Och för stunden är det också fullt tillräckligt.

Annonser
Det här inlägget postades i Debutromanen, Texterna. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s