Meta 4

Att efter åratal av enträget slit och systematiska försakelser få sitt romanmanus antaget av förlag är naturligtvis väldigt roligt. Jag studsade upp och ner i ett par dagar. Men den huvudsakliga behållningen (och det visste jag redan på förhand) är att jag nu äntligen får byta min gamla ångest mot en ny, ungefär som man byter vinterrock. Istället för den gamla, tröstlöst söndernötta ångesten, som jag dagligen gick runt i då jag brottades med oron över att allt mitt hårda arbete, ännu en gång, skulle visa sig förgäves, har jag nu det stora nöjet att ha ångest över helt andra ting. Hurra!

I december hade jag exempelvis ångest över hur jag skulle hinna bli klar med genomarbetningen av manuset innan deadline 31 januari. Nu när jag är nästan klar känner jag istället en begynnande nervositet över vad förläggaren ska säga om det som är nytt. På sikt kommer jag också få ha ångest över korrekturen och sedan över tryckningen och när allt till slut är bortom min kontroll kommer jag att ligga sömnlös i oerhörd vånda över mottagandet och allting annat.

Det är så underbart fantastiskt allting!

Annonser
Det här inlägget postades i Debutromanen. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s