Att tämja sin inre varg, eller Du är nog inte så god som du tror

De senaste veckorna har det pratats mycket om hur det här med sexuella trakasserier av flickor inte är ett kulturellt förknippat utan ett genomgående manligt problem. Många har också bidragit med kloka insikter, exempelvis Marcus Prifits som i Svd påpekar hur social orättvisa snarare kan vara en riskfaktor, och Dick Sundvall som på sajten Paragraf med statistikens hjälp visar att de som allmänt vill skylla brottslighet på invandring helt enkelt har fel.

Vänsterpartiets Måns Vestin tar i ett debattinlägg i Aftonbladet skamset sig själv som exempel på hur mönstren i samhället även kan göra den mest välmenande man till gris och för detta har han sedan blivit slagen på fingrarna, exempelvis av Karin Pihl i samma tidning.

Jag är nu själv en av alla de flickor för vilka tafsandet hörde till vardagen i min (etniskt i princip helsvenska) mellanstadieskola. Men det är inte det jag vill ta upp här.

Istället skulle jag påminna om vad forskningen säger om kulturens inverkan på hur vi tänker och beter oss mot varandra. Mer specifikt vill jag prata om attityder.

Skärmavbild 2016-01-20 kl. 11.38.00Ofta talas det ju i debatten om våra attityder som något vi lagt oss till med helt och hållet frivilligt. Vi samlar in en viss mängd fakta och drar sedan en rationell slutsats utifrån dem. Det stämmer också till viss del. Men vad vi tycker beror i ännu högre utsträckning på det sammanhang där vi rör oss, och mycket av det vi känner och tänker är vi inte ens själva medvetna om.

När det kommer till kritan har vi nämligen inte bara en uppsättning attityder som vi går omkring och bär på utan två. Dels har vi de explicita (de som vi uttrycker när vi får en fråga om vår åsikt) och dels har även de implicita (de som istället märks i våra spontana reaktioner, känslor och associationer).

Det är med andra ord fullt möjligt att vara rasist eller sexist helt mot sin egen vilja. Ja, i dessa avseenden är vi alla i regel väldigt mycket sämre människor än vad vi själva helst vill tro.

I SVT:s programserie Absolut svensk gjorde komikern och debattören Soran Ismail exempelvis ett test som visade att även han har tydliga rasistiska tendenser på ett helt och hållet implicit plan. Det betyder inte att han är en dålig människa. Det visar bara vilken makt samhället har över oss alla som växer upp i det.

En fin artikel om implicita attityder och hur de kan mätas på ett vetenskapligt sätt, skrevs av psykologen Andreas Olsson och publicerades i DN 2003 (som en reflektion över SD:s valretorik, redan sju år innan de kom in i riksdagen). Jag skrev själv ett inlägg (som fick viss spridning) om våra fördomar här i bloggen för ett par år sedan. Men tankarna är inte mindre aktuella idag.

Över huvud taget är det viktigt att komma ihåg att det vi säger att vi tycker inte nödvändigtvis speglar hur vi faktiskt agerar mot varandra. Vi är alltså inte goda bara för att vi säger att vi är det. Och mycket vore vunnet om de som helst slår ifrån sig påståendet att de själva skulle vara bidragande till ett destruktivt mönster istället vågade uppmärksamma och reflektera över sina egna spontana känslor och reaktioner (ungefär som Vestin försökte göra). Kanske blir det också enklare och mindre laddat att göra detta om vi alla erkänner att mycket händer inom oss som vi faktiskt inte själva kan rå för, men som vi, var och en, har ett individuellt ansvar att försöka förändra.

Skärmavbild 2016-01-20 kl. 11.33.57Att jag spontant känner nedlåtenhet eller rädsla inför en person betyder nämligen inte per automatik att personen i sig är löjlig eller farlig. Känslan kan lika gärna handla om att jag associerar personens utseende med tidigare intryck, exempelvis mina närståendes reaktioner inför liknande personer, eller starkt känsloladdade bilder i teve. Det är saker som inte alls har med personen som nu står framför mig att göra men som ändå kommer ha betydelse för hur jag beter mig. Känner jag obehag undviker jag förmodligen interaktion. Känner jag mig istället överlägsen är risken stor att jag tar mig friheter som jag inte skulle gjort mot en uppfattat jämbördig person. Och jag gör det fullständigt oreflekterat, inte för att jag vill vara kalkylerat elak, utan helt enkelt eftersom det känns rätt. Det är också detta som möjliggör att även den som starkt är emot alla former av förtryck och diskriminering i praktiken ändå kan vara med och diskriminera.

Hela ämnet kan lätt leda till en nära nog filosofisk diskussion om vilka av dessa attityder, de explicita eller de implicita, som egentligen visar vårt sanna jag.

För egen del lutade jag länge åt att det måste vara våra implicita reaktioner som avslöjar vilka vi egentligen är. Vi  kan svepa oss i fårakläder men innerst inne är vi alla vargar!

Detta låter dock väldigt pessimistiskt.

I dag lutar jag istället åt ett betydligt mer hoppfullt alternativ. Jag tänker att om vi inser att vi i mångt och mycket är ett offer för vår inre varg (den som uppstått som en spegling av omvärlden och sedan götts med rasistiska och sexistiska berättelser i ett helt liv tills den är stor och ful och rädd) men vi medvetet också försöker låta bli att agera som den där vargen vill, eftersom vi inser att det skulle vara dåligt för andra, då vill jag hellre utnämna detta arbete till en reflektion av vilka vi verkligen är.

Den här typen av medvetet förhållningssätt fungerar kanske inte i de fall då en person även explicit har bestämt sig för att kvinnor bör behandlas som talande boskap, eller att folk från andra delar av världen på olika sätt är sämre än de själva. Men för alla dem som inte tycker att problemen med rasism och bristande jämställdhet har med dem själva att göra, eller för alla dem som ibland tycks tro att det enkelt går att skälla bort ett beteende om man bara skäller ilsket nog, så finns nog något att vinna genom att tillföra även detta perspektiv till debatten.

Det innebär ett ansvar men också en tröst att förstå att det inte måste vara våra implicita associationer som definierar oss. Det är vad vi medvetet väljer att göra.

Annonser
Det här inlägget postades i Åsikterna, Minnena, Psykologin. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s