Litterära sammanträffanden

Och för att sparka på hjärnan så att den vaknar ur sin sega dvala och går med på att återigen ta sig an manushögen, nu med redaktörens alla förnuftiga kommentarer inkilade bland raderna, famlar jag olustigt efter något på oläst-hyllan invid sängen och får tag i Äcklet av Jean-Paul Sartre.

13084262_10153551686263365_439408279_nDet är ett verk jag så klart känt till men faktiskt aldrig läst eller ens haft någon egentlig före-ställning om. Jag plockade upp den på Stads-missionens second hand för någon månad sedan och har sedan dess haft den liggande på vänt. Den kunde inte ha öppnat sig för mig vid en lägligare tidpunkt än nu.

En isolerad mans fiktiva dagbok, ett ”upphittat” dokument, strösslat med den fiktiva utgivarens fotnötter. Beskrivningen kunde lika gärna ha gällt min egen kommande roman.

(Så tycks alltså världen oförmögen att inte väva ihop sig, kroka tag i sig själv och trassla runt, om man bara är road av att se det.)

Hade jag läst den tidigare hade risken varit stor att den färgat av sig betänkligt på det jag själv velat skriva. Hade jag läst den när min egen roman var tryckt och färdig hade jag fått känna mig korkad. Nu kan den istället fungera som ett sista vedträd på inspirationens brasa. Ett sista kol i ånglokets ugn, inkastat vid just rätt tillfälle. Den och en extra kopp kaffe. Nu kör vi.

Annonser
Det här inlägget postades i Böckerna, Debutromanen, Sambanden. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s