Nu är det över, nu börjar det

Nu är det över.

Båda de litterära debutantpriserna som Skuggan till min stora stolthet nominerades till har nu delats ut och den anspänning jag knappt visste att fanns där släpper plötsligt. Det tar överraskande mycket på krafterna att inte hoppas på någonting.

Likaså är utställningen på Abante nu slutligen förbi. Efter höstens högintensiva arbete med att få alla målningar klara i tid har de nu plötsligt både hängts upp och plockats ner. Röda prickar intill samtliga verk, som en festlig form av mässlingen. Mycket roligt.

Men även det som lyckas kräver sin egen energi. Och den trötthet som så länge legat på lur under ytan väller nu upp och sprider sig som en mjuk dimma över allting.

Så här i utmattningen kan jag fråga mig om den enda belöningen för allt hårt arbete ständigt bara kommer vara mer hårt arbete. För all framtid. Vad är i så fall poängen med allt?

Men när orken återvänder minns jag att arbetet med att skapa nya saker av ingenting är sin egen särskilda belöning, och att ha möjlighet att skriva och måla den största lyxen av allt.

Nästa bok står redan öppen och väntar, som garderoben mot landet Narnia. Så snart jag bara orkar röra mig tillräckligt ska jag ta steget över kanten och försvinna in i den.

Om ett par dygns vila eller så.

Nu börjar det.

Annonser
Det här inlägget postades i Branschen, Debutromanen, Framtiden, Tavlorna, Tiden. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Nu är det över, nu börjar det

  1. Grattis till framgångarna! Ja, det är nog så att man ständigt behöver något nytt projekt att ägna sig åt. Att bara lägga av allt, vila och ”chilla” i all oändlighet är inget alternativ för kreativa människor. Som lingvist blev jag lite överraskad av din formulering ”den anspänning som jag knappt visste ATT fanns”. Det är typiskt för finlandssvenska, men inte standardsvenska. Har du kanske rötter i Finland som påverkat dig?

    • Marit skriver:

      Så det är alltså förklaringen till Monika Fagerholms ovanliga användning av ”att”. Intressant. Jag gillar det i hennes böcker men visste inte att det var typiskt finlandssvenskt. Att jag själv råkar sätta ett ”att” på samma konstiga ställe i den här texten beror dock varken på Fagerholm-inspiration eller på att jag är finlandssvensk (vilket jag inte är), utan på att jag inte har en redaktör till den här bloggen och missade att ta bort det när jag formulerade om meningen. Så kan det gå.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s