Utställning på Galleri Abante!

abante-reklam-kopia

Varmt välkomna på vernissage för min separatutställning på Galleri Abante, 21 januari!

Där visas sju helt nya verk som på olika sätt använder ytan som spelplats för fantasin.

”I måleriet ligger allt på ytan och på samma gång någon helt annan stans, bortom den. I utställningen ‘Inom ytan’ leker Marit Furn med dubbelheten och låter de begränsade dimensionerna, även inuti motiven, öppna sig mot något mer. Kläder blir burar. Trådar blir till fåglar. Ett golv är en sjö eller en himmel. Tankens fulla frihet inom ytans snäva ramar.”

Min kära debutroman Skuggan kommer även att finnas till försäljning under vernissagen, för den som ännu inte lagt rabarber på ett eget exemplar.

Vi ses där!

(Länk till evenemanget på facebook.)

Annonser
Publicerat i Byrån | Lämna en kommentar

Tvåtusensexton – tvåtusensjutton

När Trump vann valet i USA skrev jag någonstans att jag brukar se världen framför mig som ett linjediagram med två olika kurvor, pekande åt rakt motsatta håll.

Den ena slingrar sig uppåt och står för den positiva utvecklingen – lägre barnadödlighet t.ex., minskande analfabetism, utplanande befolkningsökning, ökad tolerans och mellanfolklig empati, successiva framsteg för humanism och feminism, effektivare behandling av allvarliga sjukdomar, ett brett politiskt uppvaknande med större medvetenhet såväl kring det ekonomiska systemets brister som om miljöförstöring och klimathot och därtill en lång rad häftiga inovationer som faktiskt skulle kunna rädda oss om vi bara vill.

Den andra kurvan pekar nedåt och representerar allt det som i direkt växelverkan med framstegen bara tycks bli allt värre – kapitalistisk girighet, skenande klimatkollaps, utfiskning, miljöförstöring, framväxt av smygdiktaturer i tidigare demokratiska länder, ett tredje världskrig med epicentrum i Mellanöstern, en skrämmande religiös reaktionism, rasbetonad nationalism, raljant eller rent rabiat antifeminism, ökande klassklyftor och till följd av dessa en oresonlig och i sig fullt berättigad vrede som av populister fångas upp överallt och styrs om åt helt fel håll.

Den nyvalde Trump framstod som den materialiserade sinnebilden för hela den där senare kurvan. Kanske kommer han med tiden också få fungera som symbol för allt möjligt annat som också blev fel med 2016, som Brexit (inte för att EU-kritik i sig behöver vara fel men för att valet att lämna unionen var  så ogenomtänkt och hade sådana främlingsfientliga undertoner), den antidemokratiska utvecklingen i Turkiet och Polen, katastrofen i Syrien, nordpolsisens rekordsmältning och att kulturikoner började dö som flugor.

Det är i ljuset (eller skuggan) av allt detta nästan lite genant att säga att mitt eget år har varit ett av de bättre och mest harmoniska någonsin.

Mycket av detta är givetvis romanens förtjänst. Att efter ha skrivit i det fördolda över tjugo år (jag bestämde mig för att bli författare när jag var tio) känns höstens publicering av Skuggan lika mycket som en lättnad som en personlig triumf. Detsamma gäller för de fina recensionerna.

Min förläggare gav flera gånger uttryck för en viss förvåning angående mitt relativa lugn inför recensionsdagen. Men att bli offentligt bedömd är faktiskt betydligt mindre ansträngande än att vakna varje morgon som fattig och opublicerad och uppbåda tillräcklig kraft för att tro på sig själv. Nästan vad som helst är bättre än det. Och det enda som egentligen betyder något är ju att jag nu får skriva mer. Det ska jag också börja med direkt efter nyår. Jag har som halsbrytande målsättning att få ihop en första, någorlunda habil version av den nya romanen inom ramarna för 2017. Oavsett om detta lyckas eller ej ska det bli mycket skönt att sätta igång.

Hösten har jag istället ägnat åt mitt måleri, vilket är en lyx i sig. Försjunken i mitt kreativa pyssel och med någon film rullande i bakgrunden som sällskap har jag levt ungefär på samma sätt, slår det mig, som när jag var barn och byggde med lego på den vinröda heltäckningsmattan i vardagsrummet hemma på Söder medan Ronja Rövardotter, Fröken Fleggmans mustasch eller en kassett med inspelade Lucky Luke-avsnitt gick på repeat ovanför mig på tjockteven. Kanske är man som mest sig själv just innan puberteten? Så att allt i mitt liv efter det (brödjobb varvade med märkliga utsvävningar) har varit en lång parentes innan jag nu åter har blivit mitt verkliga jag? Det går att leka med tanken.

Den 21 januari öppnar i alla fall min separatutställning Inom ytan på Galleri Abante i Stockholm. På galleristens önskan har jag lämnat ångesten utanför konsten den här gången (i alla fall medvetet) och temat är istället en mystisk dubbelhet där döda ytor på olika sätt övergår i något levande. Ni är alla mycket välkomna dit!

I övrigt hoppas jag att 2017 blir året då jag vågar göra bort mig i en dansuppvisning och även året då de goda krafterna i samhället lyckas formulera en vision för framtiden, en bild av hur det skulle kunna se när vi tillsammans tagit oss igenom de värsta kriserna, eliminerat de största orättvisorna och försiktigt landat i något bra, något som vi också känner att vi byggt tillsammans. För vi vet ju så väl (både genom forskning och historisk erfarenhet) att verklig eller upplevd konkurrens om minskade resurser vänder grupper mot varandra, medan arbete mot ett gemensamt mål istället binder oss samman. Låt oss nu äntligen applicera den kunskapen i praktiken!

Och med det tar vi sats och kastar oss över tolvslaget. Gott nyår allesammans! Vi ses på andra sidan.

 

Publicerat i Åsikterna, Debutromanen, Framtiden, Minnena, Naturen, Psykologin, Tavlorna | 1 kommentar

Girl on the run

MINOLTA DIGITAL CAMERAPå min tidigare separat-utställning i Stockholm (Galerie Paname, 2009) visades bland annat målningen Girl with a gun. 

Min egen tanke kring den var att fånga den känsla av total men också svart frihet som man ibland kan uppleva när man inte längre har något att förlora, när inget längre håller en kvar på någon särskild plats och världen därför också ligger öppen och utsträckt åt alla håll, som i en amerikansk road movie. Allt man har är sig själv, samt några mer eller mindre avgörande prylar. Och just då är det är också fullt tillräckligt.

Känslan finns mycket starkt i romanen Morvern Callarsom skymtar bakom pistolen i väskan.

Girl with a gun köptes efter utställningen av galleristerna själva och hänger nu hemma hos dem (får jag förmoda). Men jag har länge velat återvända till den här scenen i en ny målning och i höstas var det äntligen dags.

Här är alltså uppföljaren. Eller snarare kanske en annan ruta ur samma film som Girl with a gun. Men nu läser hon En fördämning mot stilla havet.

girl-on-the-run-kopiaGirl on the run
40 x 43 cm
Olja på duk
5000 kr

Publicerat i Byrån | 2 kommentarer

Separatutställning på Galleri Abante

Den 21 januari öppnar en separatutställning med mina oljemålningar på Galleri Abante i Stockholm.

Där kommer ni få se vad jag arbetat med hela hösten, allt medan romanen levt sitt eget liv. Det blir en samling med sju helt nya verk som jag ännu inte visat någonstans, och varav två ännu så länge bara existerar i mitt huvud. Jag har med andra ord en hel del att göra fram till jul.

Mer info kommer längre fram. Men redan nu önskar jag alla välkomna!

Publicerat i Byrån | Lämna en kommentar

Recensionsdagen och krokodilerna

Vaknade till recensionsdagen av Skuggan efter att hela natten redan ha brottats med stora, hala, liksom gummiartade krokodiler, som utan förvarning kunde dyka upp var som helst i från och kasta sig över mig med oklara intentioner.

Skärmavbild 2016-09-06 kl. 16.25.49Vetskapen om att en snart ska bli bedömd i offentligheten sätter uppenbarligen spår även i nattens drömmar.

Jag är nu mycket glad att de ”krokodiler” som jag hittills fått syn på i vaket tillstånd inte störtat upp med tänderna blottade, utan snarare med uppskattande tillrop.

Här syns inte minst en glimt från Falu Kurirens fina anmälan, och under den recensionen i DN, som också hade rosande saker att säga.

***

Uppdatering: Fler fina recensioner dök upp under veckan, inte minst i Svenska dagbladetMotala Vadstena Tidning och Aftonbladet.

Publicerat i Debutromanen | 3 kommentarer

Släppfest för ”Skuggan”

I onsdags hölls releasebaluns för Skuggan i Bonnierhuset på Sveavägen, vännerna trängdes bland böcker och buketter och absinten lyste giftigt grön i höstsolen på balkongen. Det var så trevligt att det är värt att skriva en ny bok bara för att få göra om alltsammans igen.

Kvällen blev inte heller sämre av att jag strax innan gästerna kom fick läsa Bibliotekstjänst recension av den purfärska boken. Så här lät slutklämmen:

”En oefterhärmlig och mycket bra debutroman som med charmfull finess, uttrycksfullhet och munterhet blandar fiktion och fakta.”

På tisdag, 6 september, är det sedan officiell recensionsdag för romanen.

Jag tar igen mig under min korkek och luktar på blommorna så länge.

Skärmavbild 2016-09-02 kl. 16.38.30

Publicerat i Debutromanen, Strindberg | Lämna en kommentar

”Skuggan” – nu i sinnevärlden!

!I går anlände ett exemplar av den färdigtryckta Skuggan till min dörr med bud. Jag rev upp kuvertet, tog fram boken och tittade på den.

Som så ofta när man länge sett fram emot något och föreställt sig hur det ska kännas, blev upplevelsen i någon mån en annan än jag trott. För det som slog mig nu var inte stolthet och glädje så mycket som en lätt förvirring och bävan. Där är så mycket arbete, tankar och känslor koncentrerade i detta föremål att det är svårt att förstå hur allt kan få plats i något som går att hålla i handen.

Jag kan nu bara hoppas att hela den bångstyriga värld som jag försökt samla där också ska veckla ut sig igen så snart någon gläntar på pärmen och sedan kräva lika stor plats inom läsaren som den hittills gjort i mig. I alla fall nästan.

Händelsen gav mig hur som helst anledning att korka upp en liten flaska champagne som legat på kylning sedan i höstas. Den smakade just så gott som lappen lovade.

 

Publicerat i Byrån | Lämna en kommentar